En Mäktig Här
Finntroll
Ur Jordens Djup (2007)

Dĺ jag rest mitt tryne mot den eviga skyn,
Jag hörde ett läte jag aldrig glömma. En här
sĺ mäktig vid skogens bryn. Frĺ denna
syn ens kunnat drömma.

Jag tog mitt spjut jag lyfte mitt horn, Frĺn
hornets läppar en mäktig ton. Hären lystrade marscherade
fram. De gav sig mitt liv, bergets stamm.

En gĺva av urbergets ande, En pakt som alla
glömt. Nu tĺgas de fram pĺ knotiga ben.
Fram, fram, fram.

Blodet nu rinna i floder. Över mark och flod.
Ett svek nu skymtats av vise. Fĺ öron lyssna dĺ.

En gĺva av urbergets ande, En pakt som alla
glömt. Nu skyntas fjärran länder
Fram, fram, fram.

I ĺr de vandrat, krigets väg. Blod ur väst och
guld frĺn öst. Dĺ en tjärn som var mĺnens lek.
Blev segerns slut och ett digert svek.

Hon vadat där i börjans gyttja. Slitit sitt hĺr med
ormars gift. Sugit själar och mannamod. Det varit
hennes avgrund i tusen ĺr.

En gĺva av urbergets ande, en pakt som alla
glömt. Nu tĺgas de fram pĺ knotiga ben,
Fram, fram, fram.

Blodet nu rinna i floder. Över mark och flod.
Ett svek nu skymtats av vise.
Fĺ öron lyssna dĺ.

En gĺva av urbergetrs ande, En pakt som alla
glömt. Nu skymtas fjärran länder.
Fram, fram, fram.